Shadow Filosofin webbtidning #2 2016

Rubriken är lånad från titeln på Gunillas bok. Det är väl det som de flesta hundägare har som sin dröm när man köper sin första hund. Hunden skall tillföra något i livet, det skall bli en guldkant på tillvaron.

Naturligtvis vill också de flesta att hunden skall få ett bra liv. Man köper finaste maten, vårdar och tar hand efter bästa förmåga, tränar och aktiverar, klappar och berömmer och ger massor av kärlek på olika sätt.

Det här är drömmen, men hur ser verkligheten ut? Är alla hundägare "lyckliga", och är alla hundar trygga och balanserade? Nej tyvärr inte!

I många fall fungerar inte hundägandet som det var tänkt. Hunden får ett eller flera problembeteenden som ställer till det i vardagen. Det vaktas och skälls vid dörren, det görs utfall mot människor, hundmötena duggar tätt på promenaden och i en del fall utvecklar hunden aggressivitet mot människor i omgivningen. Tyvärr är en alltför stor andel av hundarna osäkra och rädda och inte så få är stressade i vardagen.

hundValpen är nu 8 veckor gammal och den ska åka hem till sina nya ägare.

Mycket längtan och förväntan har föregått denna stund och Äntligen är det dags. Förberedelserna är gjorda, maten inhandlad, en liten sele och en bur till bilen. Det är bra att ha några sköna filtar till valpen, det viktigaste är att de är mjuka, billiga och lätta att tvätta ;).

Vi vill med den här filmen dels påvisa hur tiken ändrar sitt beteende under valparnas första veckor. Här är de 3,5 vecka och hon har börjat att ge di sittande och senare även stående. Detta är en helt naturlig utveckling och sista veckorna så står hon så gott som alltid och diar dem. Vi får också se hur "vilsna" de är vid denna späda ålder och vill då passa på att ifrågasätta alla dem som för dagen sjunger samma visa - nämligen att valparna ska socialiseras redan från 3 veckors ålder, annars kan det bli försent...

Valparna har nu blivit 6 veckor gamla och som efter tidtabellen, så börjar Teddy att fostra. Hon börjar bara plötsligt en dag, helt utan förvarning och valparna som först inte riktigt hänger med på förändringen, tar lite tid på sig att förstå budskapet. Men snart så tickar instinkterna in och Teddy får snabbt kontroll på hela gänget. Det är lika faschinerande varje gång och vi tröttnar aldrig på att studera detta naturens vishet mitt i vår vardag.

I filmen Teddy fostrar, har ni kunnat följa precis hur tiken gör när hon imponerar/skrämmer sina valpar. Hon gör det helt utan känsla och syftet är enbart gott. Valparna älskar henne om möjligt ännu mer efter detta, för nu har hon visat upp sig, hon har visat sin styrka och sin kapacitet, kanske ett av de bästa sätten för ett djur att visa att hon har tillräckliga resurser för att ta hand om sin avkomma och sin övriga flock.

halsorutanDetta är vad vi själva använder oss av och vi vill vara tydliga med att du använder råden på egen risk. Vi har aldrig stött på några biverkningar eller annat obehag av dessa  "behandlingar" - men vi friskriver oss från ansvar. Våra råd grundar sig på mer än 45 års erfarenhet av en stor mängd hundar.                                                                                 

Dennna gång handlar det om fästingmedel.

Denna gång får vi möta en Rotweiler 5 år gammal, som på grund av osäkerhet försöker mota bort hundar som den möter. Som i de flesta fall är osäkerheten inlärd, som ett beteende, framkallat/inlärt med hjälp av ägaren. När Bengt imponerar och visar upp sig för hunden (precis som vi lärt oss att våra hundar gör ibland och valptikarna alltid), så försvinner beteendet och den umgås gärna med våra hundar - en helt ny upplevelse för denna fina hund, som bara fått fel signaler tidigare i livet.

I förra numret visade vi hur vi hjälpte Frallan Freddy att komma över sin obehagliga erfarenhet av kloklippning. Vi vet inte vad som hänt, bara att vi med hjälp av hennes reaktion när det var dags för att klippa klorna kunde dra slutsatsen att hon förmodligen fått lämna en sådan här situation, i fel sinnesstämning.

Med andra ord, så har den som klippte hennes klor i späd ålder inte insett att Freddy blev nedsläppt för tidigt, med en kvarstående rädsla och med en spänd kropp. Detta förde med sig att hon bär med sig den bilden av kloklippning ända tills dess att någon (i det här fallet vi), hjälper henne att byta bild och förknippa detta nödvändiga med en skönare känsla.

Freddy måste ju såklart som de flesta andra hundar i vår flock, oavsett ras, någon gång få hjälpa till på fågeljakt. Vi har inte hört talas om någon Fralla på fasanjakt - men vem vet, kanske blir Freddy den första ;) Det får framtiden utvisa, men apportera tycker hon är kul och då är det viktigt att det går "rätt till" ända från början.

Denna gång får ni följa våra hundar när de blir utsläppta i vårt stora hägn på morgonen efter att ha sovit på lite olika ställen under natten.

När vi var i Usa ihos Cesar och jag gick kurs under flera dagar, träffade vi också Todd. En trevlig och naturlig kille, väldigt duktig på att läsa av hundarna. Han var en av hjälpinstruktörerna på kursen och han genomskådade snabbt Bengt och mig och undrade hur mycket hundkunskap vi egentligen hade med oss i bagaget. Han såg det när vi lånade olika hundar från Cesars rehabflock och gick på våra underbara Packwalks tillsammans. Det var såklart kul, eftersom han inte visste något om oss och vi höll hela tiden låg profil och pratade nästan ingenting under diskussionerna. Vi var där för att se, lyssna och lära - och det gjorde vi verkligen.