Förr i tiden var det skolläraren och prästen i byn som man såg upp till. Idag vet vi väl bättre

eller hur, vi är mer kritiska när det gäller vem vi lyssnar på.

Nja, man kan ju undra om vi gör ännu större misstag idag? Dels är det alla som slänger ut en

fråga på nätet för att fråga helt okända människor om råd. Finns inte en chans att veta vilken

kunskap som ligger bakom svaret.

Ett annat fenomen är hundägare och hundkurser. Flera gånger i veckan hjälper jag hundägare

som gått ett flertal kurser med sin hund. Vuxna människor får lära sig att prata bebisspråk till

sin hund. Vederbörande skulle aldrig komma på tanken att prata så här i något annat

sammanhang, men när det gäller till hunden så är det helt ok.

Jag förstår inte att man sväljer dessa råd med hull och hår. Jag förstår dessutom inte att man

inte slutar med detta när hunden får diverse tokiga beteenden.

I veckan har jag haft besök av två hundägare som konstant pratade med sin hund med pipig

röst. I båda fallen försvarade hundarna ägarna mot andra hundar med rejält aggressiva utfall.

I det ena fallet var en av hundarna endast 7 månader gammal så fortsätter det på det här sättet

blir den avlivad förr eller senare.

För oss är det helt självklart att det inte går att skapa en trygg relation när ägaren uppträder

som en varelse utan förmåga att överleva på egen hand.

Tyvärr förstår inte hundägarna orsaken till problemen utan de tror att det är hunden det är fel

på. Vi har ett sådant fall hos oss nu. En hund som hade blivit avlivad om vi inte kom in i

bilden. Bland annat hade han problem med möten med obekanta hundar. Nått lurt är det

eftersom han helt utan problem flyttade in i vår flock.